Check listan för idag består av
* Städa hallen
* Städa badrummet
* Baka bullar
* Plocka ordning på vardagsrummet och sovrummet
Ska har besök i morgon så då vill man ju har det upp plockat och fint
Bella-Bus
Check listan för idag består av
* Städa hallen
* Städa badrummet
* Baka bullar
* Plocka ordning på vardagsrummet och sovrummet
Ska har besök i morgon så då vill man ju har det upp plockat och fint
Bella-Bus
Nu har min kära morfar fått sin sista vila bredvid mormor. Det var en otroligt fin dag i fredags, solen sken och dragspelet spelade sin gyllene klang. Det var nog precis så morfar ville ha sin begravning, men det var extremt jobbigt att höra dragspelet i kyrka och sen ser morfars kista försvinna ner i graven. Trodde jag skulle vara mer stark, men jag grät en hel del, kändes som en del av mig följde med morfar ner i graven.. Men det var så fint allt ihop, jag vet att morfar log emot oss, genom att solen sken på oss.
Bilder från graven kommer när jag tömt kamran
Allting är så förbannat jobbigt att jag inte vill göra någonting alls, bara sitta på balkongen lyssna på musik och sakta tyna bort.
Jag orkar inte med tjat eller andra bekymmer, jag orkar inte med att folk ringer till mig, jag orkar inte ens prata med min sambo nu. Allting är så inne helvete jobbigt, vill som sagt bara tyna bort och försvinna.
Kan människor inte acceptera det så säger jag här med upp kontakten med er. För jag skiter ta mig fan i er, kan jag inte för en gång skull få rå om mig själv och sätta mig själv i fokus?? Och alla andra i andra hand, räcker med vad jag stod ut med när morfar var dålig innan han dog. Vill ni mig något FÖR HELVETE skicka ett sms ge fan i och ringa…
Tack och hej!!!
Ja idag har jag verkligen kaos i systemet, har nu insett att min morfar verkligen inte finns längre, kommer inte kunna gå upp och hälsa på honom när man är i Gullabo. Jo visst hälsa på graven kan jag, men jag kan inte se honom eller få ett svar tillbaka ifrån honom längre. Det känns så otroligt tomt och allting känns så vilset.
Men jag har börjat komma på fötter igen, efter chocken och livet börja återgå till det normala igen. Livet stannar tyvärr inte upp enbart för att någon går bort ifrån en. Skolan fortsätter och livet med vännerna fortsätter, även om jag inte orkar vara social och höra andras problem så finns dem där.
Jag har tillräckligt med skit omkring mig just nu så jag orkar inte med något mer, jag vill inte veta, jag vill inte höra och absolut inte se något alls. Jag vill bara krypa ner under mitt täcke och gömma mig för omvärlden för att slippa allting. Men jag tackar M och J för att jag fick gosa med era två underbara töser samma dag som min morfar gick bort, det fick mig att inse att livet ändå går vidare, en går bort ifrån våran tid och en/två/tre gör att livet fortsätter att gå vidare. Barn gör mig verkligen lyckligare och få mig att inse att livet går vidare även om man fastnar i tiden ibland. Jag hatar att fastna i tiden och inte kunna se verken tillbaka eller framåt, jag vill kunna ta steget och se framtiden med en ljus gladare ögon, men jag har inte kunnat göra det. Allt jag ser i framtiden är svart, mörk natt, inget ljus alls.
Vad tycker ni man ska göra för att se en ljusare framtid? Snälla jag behöver förslag till en ljusare och inte så mörk framtidsyn.
En liten gladnyhet är iaf att jag har gått ner ca 8 kg sen jag stod på vågen här hemma.
Nu står vågen på 101.5 kg, och jag känner riktigt hur mycket lättare jag har blivit, och vilken förändring jag har genomgått bara sen andra Januari.
Jag pluggar, trollet bygger lego och stor trollet mixra med datorn.. Så se vår lördag ut än så länge..
Bild på lilla trollets tårta
Jag har länge haft problem med dåligt självförtroende, inte många som kanske inte tro det men det är sant. Det är inte på grund av min övervikt utan att man har fått höra, känna och se att man inte duger till något.
Jag har länge kämpat med att övertala mig själv att jag visst duger till något, men vad har jag inte kommit fram till. Jag har en önskan att när ni läst detta att ni gör ett inlägg om vad ni anser jag duger som??
Jag har börjat inse att mitt liv är så stort och full av kärlek omkring mig att jag snart smäller av, av all kärlek och glädje som jag har omkring mig. Jag har fått tillbaka mitt liv genom min viktminskning och tack vare min sambo, och mina nästa vänner D, L, och P.. Tack vare dem så har jag äntligen fått känna hur det känns att har riktiga vänner som inte prata skit bakom ryggen på en och dömer en för vad som hänt för 5-10 år sen som för mig är bränt och dött.
Men jag har en ljus framtid med dessa vänner och jag vill för allt i världen inte förlora dem… Jag ärligt talat älskar er av hela mitt hjärta..
/Isabella
Skall försöka ordning på min blogg med hemmagjort eget tema gjord av min sambo och mig:-) tror jag vet hur jag vill har det nu
Så ni få ha överseende med att det se ut som kriget själv
Ett barn har aldrig bestämt att de ska komma till världen, utan det är vi som bestämmer det. Så visa respekt för barnen. När ett barn far illa så tänk på detta och gör det som är bäst..
Jag satt och tänkte igår lite på hur jävla bra man egentligen har det, två föräldra som älskar en överallt annat, en sambo/fästman som gör likadant och jag behöver aldrig tvivla på det någonsin.
Denna veckan som varit har varit en tung vecka, haft mycket tankar och känslor så jag har inte orkat skriva, eftersom det är allt för personligt..
En ny dag ny vecka, undra vad denna kommer att ge mig för glädje.. Förhoppningsvis pengar så man kan köpa lite kläder eftersom jag har minskat en himla massa och kläderna hänger på en som en påse potatis.
Förrensten den 18 så skall jag på intervju på skolan, så få man se om jag kommer in eller inte, men det få jag reda på i sommar, annars så vet jag inte vad jag ska göra. Få sätta mig ner och verkligen tänka igenom min situtation då.
Det blev inte så mycket skrivit denna gången, skall ut med hunden nämligen igen och sen försöka ta tag i mig själv och se vad som händer idag.
/Isabella