Check listan för idag består av
* Städa hallen
* Städa badrummet
* Baka bullar
* Plocka ordning på vardagsrummet och sovrummet
Ska har besök i morgon så då vill man ju har det upp plockat och fint
Bella-Bus
Check listan för idag består av
* Städa hallen
* Städa badrummet
* Baka bullar
* Plocka ordning på vardagsrummet och sovrummet
Ska har besök i morgon så då vill man ju har det upp plockat och fint
Bella-Bus
Det stämmer väldigt bra att jag lever fortfarande, men det känns som det är precis. Jag har haft en del och göra så jag har inte orkat eller velat sitta vid datorn en massa. Jag har storstädat större delen av lägenheten så nu står jag bara med hallen och badrummet kvar att fixa till.. Så det ska vara i toppskick som jag gillar att det ska vara men orkar inte allt för ofta att göra.
Jag har gett mig på ett projekt som jag ska försöka göra klart i helgen om jag är hemma. Ska bara målas med och slipas lite till så är det snart klart, men jag står i valet eller kvalet om den ska blir vit eller blå.. Tufft val
Vad har mer hänt? tja vågen står på minus 44 kg nu och det är alltså hur många kg som helst som har försvunnit ifrån mig, jag kommer att inom snar framtid sätta upp bilder på mig själv på bloggen. Men när det blir är jag inte riktigt hundra på
Försöker att lösa min framtid för att bestämma vad jag ska göra, om jag ska plugga mera en tid eller om jag ska skriva in mig på AMS och sätta mig som arbetssökande, men varför söka jobb som jag vet kommer göra mig dålig? Ska fundera lite extra på det, men sen få man ju se vad min syo säger om att jag ska plugga igen..
Finns så mycket jag vill skriva, men det är lite för privat för att skrivas här så jag håller lite tyst om det istället, men jag ska skriva mera framöver. Just nu orkar jag inte skriva en massa..
Men jag kan säga så här att jag mår inte så vidare bra i kroppen, jag har hamnat i en vikt jag inte trivs med och det går lite ut över min Älskade sambo. Jag hoppas att han står ut med mig
Jag är väldigt lycklig över att har honom vid min sida i denna problematiska tidpunkt i livet, jag önskar och hoppas att allting blir bättre så min älskling kan få njuta av sin nu mera lilla sambo
Jag insåg idag att mitt liv är ganska så menningslöt utan honom vid min sida, hade han inte varit där under denna tiden så hade jag aldrig klarat av att genomgå operationen och tiden efter operationen. Från att vara en klump på 143 kg tills att väga under 100 kg idag, på bara 6-7 månader det är en ganska stor förändring för mig, jag var fullt medveten om förändringarna.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta och lite till Älsklingen min
Puss och kram /Bella-Bus
Nu har min kära morfar fått sin sista vila bredvid mormor. Det var en otroligt fin dag i fredags, solen sken och dragspelet spelade sin gyllene klang. Det var nog precis så morfar ville ha sin begravning, men det var extremt jobbigt att höra dragspelet i kyrka och sen ser morfars kista försvinna ner i graven. Trodde jag skulle vara mer stark, men jag grät en hel del, kändes som en del av mig följde med morfar ner i graven.. Men det var så fint allt ihop, jag vet att morfar log emot oss, genom att solen sken på oss.
Bilder från graven kommer när jag tömt kamran
Allting är så förbannat jobbigt att jag inte vill göra någonting alls, bara sitta på balkongen lyssna på musik och sakta tyna bort.
Jag orkar inte med tjat eller andra bekymmer, jag orkar inte med att folk ringer till mig, jag orkar inte ens prata med min sambo nu. Allting är så inne helvete jobbigt, vill som sagt bara tyna bort och försvinna.
Kan människor inte acceptera det så säger jag här med upp kontakten med er. För jag skiter ta mig fan i er, kan jag inte för en gång skull få rå om mig själv och sätta mig själv i fokus?? Och alla andra i andra hand, räcker med vad jag stod ut med när morfar var dålig innan han dog. Vill ni mig något FÖR HELVETE skicka ett sms ge fan i och ringa…
Tack och hej!!!
Ja idag har jag verkligen kaos i systemet, har nu insett att min morfar verkligen inte finns längre, kommer inte kunna gå upp och hälsa på honom när man är i Gullabo. Jo visst hälsa på graven kan jag, men jag kan inte se honom eller få ett svar tillbaka ifrån honom längre. Det känns så otroligt tomt och allting känns så vilset.
Men jag har börjat komma på fötter igen, efter chocken och livet börja återgå till det normala igen. Livet stannar tyvärr inte upp enbart för att någon går bort ifrån en. Skolan fortsätter och livet med vännerna fortsätter, även om jag inte orkar vara social och höra andras problem så finns dem där.
Jag har tillräckligt med skit omkring mig just nu så jag orkar inte med något mer, jag vill inte veta, jag vill inte höra och absolut inte se något alls. Jag vill bara krypa ner under mitt täcke och gömma mig för omvärlden för att slippa allting. Men jag tackar M och J för att jag fick gosa med era två underbara töser samma dag som min morfar gick bort, det fick mig att inse att livet ändå går vidare, en går bort ifrån våran tid och en/två/tre gör att livet fortsätter att gå vidare. Barn gör mig verkligen lyckligare och få mig att inse att livet går vidare även om man fastnar i tiden ibland. Jag hatar att fastna i tiden och inte kunna se verken tillbaka eller framåt, jag vill kunna ta steget och se framtiden med en ljus gladare ögon, men jag har inte kunnat göra det. Allt jag ser i framtiden är svart, mörk natt, inget ljus alls.
Vad tycker ni man ska göra för att se en ljusare framtid? Snälla jag behöver förslag till en ljusare och inte så mörk framtidsyn.
En liten gladnyhet är iaf att jag har gått ner ca 8 kg sen jag stod på vågen här hemma.
Nu står vågen på 101.5 kg, och jag känner riktigt hur mycket lättare jag har blivit, och vilken förändring jag har genomgått bara sen andra Januari.
En dag på Knutstorp:-) helt underbar med ett kanon väder, suttit och gått omkring med sambon, under tiden son junior lekte på lekplatsen..
Det är totalt annorlunda jämfört med folkrace, här är det mer öppet och man få titta mer ingående på bilarna än på Folkrace. Dem är mer vänliga här emellan varandra, dem ställer upp för varandra för att så många bilar ska kunna köra..
Inom folkrace finns enbart hjälp om det är någon som de känner, absolut ingen annan.
Skulle lätt kunna sluta med folkrace och fortsätta med historisk racing. Detta ger mig mer än Folkrace gör..
Det låter som en Symfoniorkester i bröstet på mig när jag ligger ner och andas. Hmm håller väl på att blir sjuk, lagom till semestern.
Vad har hänt idag?? Inte ett skit förutom att jag har legat på soffan hela dagen och mått blä och tyckt synd om mig själv
Var en lite jobbig helg för mig, fick inte i mig mat regelbundet och ordentligt med vätska. Det sista jag vill göra är att snyltar, så då skiter jag i och fråga och går hellre hungrig. Hade tyvärr slut på frukt hemma, annars hade jag tagit med mig det.
Jag har alltid haft svårt att äta om jag inte är hungrig, sen operationen så har det blivit värre, jag spyr om jag äter fast jag inte är hungrig. Så då kan jag lika väl äta lite senare..
I morgon ska jag ringa diatisten för att ändra tiden den 28
Sen den 29 tror jag det var så ska jag klippa mig:-) och färga håret, fundera allvarligt på att bli blond igen, saknar att vara ljus men få snacka med min frisör om det så få man se vad hon säger.. Hon vet bättre än mig gällande färg son passa och inte passa..
Natt inatt/ Isabella
Jag pluggar, trollet bygger lego och stor trollet mixra med datorn.. Så se vår lördag ut än så länge..
Bild på lilla trollets tårta
Igår fyllde världens underbaraste och goaste lilla trollungen sex år.. Han är stor kille nu, iii det känns så lustigt. Första gången jag träffade detta lilla troll var han lite drygt två år och några månader. Han sprang runt i blöja och hade napp och inte mer än två snutar hög, och nu är han stor pojke som till hösten börja skolan. Hmm tiden går fort och man har fått äran att älska honom och hans pappa.
Jag känner mig som en hundra åring när man ser på denna lilla trollungen när han leker och busar och retas med oss på sitt egna lilla sätt.. Inom några år är han så stor att han komma tycka att man är pinsam om man vill pussas och gosa med honom, tur att hans pappa tycker det är okej att gosa och pussas fortfarande
.
Sen om några få dagar fyller mitt stora troll år, han fyller 35 år och jag känner mig helt plötsligt ung igen:-) men skall fixa med en tårta till honom med, men det få blir nästa vecka.
/Isabella
Jag har länge haft problem med dåligt självförtroende, inte många som kanske inte tro det men det är sant. Det är inte på grund av min övervikt utan att man har fått höra, känna och se att man inte duger till något.
Jag har länge kämpat med att övertala mig själv att jag visst duger till något, men vad har jag inte kommit fram till. Jag har en önskan att när ni läst detta att ni gör ett inlägg om vad ni anser jag duger som??
Jag har börjat inse att mitt liv är så stort och full av kärlek omkring mig att jag snart smäller av, av all kärlek och glädje som jag har omkring mig. Jag har fått tillbaka mitt liv genom min viktminskning och tack vare min sambo, och mina nästa vänner D, L, och P.. Tack vare dem så har jag äntligen fått känna hur det känns att har riktiga vänner som inte prata skit bakom ryggen på en och dömer en för vad som hänt för 5-10 år sen som för mig är bränt och dött.
Men jag har en ljus framtid med dessa vänner och jag vill för allt i världen inte förlora dem… Jag ärligt talat älskar er av hela mitt hjärta..
/Isabella